Det finns två kommuner som är huvudmän. Det är Stockholm och Tranås där begravningsverksamheten varit kommunaliserad sedan lång tid tillbaka.

Genom relationsändringen förlorade församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna sin kommunstatus och kan därmed inte ta ut någon kyrkoskatt. Däremot betalar alla som har en kommunalt beskattningsbar förvärvsinkomst en begravningsavgift från och med 1 januari 2000. Det är en regelbundet återkommande avgift som inkasseras genom det offentliga, som en uppbörd.

Tjänster som ingår i begravningsverksamheten

Av 9 kap 6 § begravningslagen framgår det att huvudmannen – för den som vid dödsfallet var folkbokförd inom förvaltningsområde och utan kostnad för dödsboet – skall tillhandahålla gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år, gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav.

Huvudmannan ska också tillhandahålla lokal för förvaring och visning av stoftet, lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler samt utföra kremering.

I åtagandet ingår också transporter. De sträcker sig från övertagandet av stoftet till dess att
gravsättning har skett. Transportansvaret är begränsat till huvudmannens område, såvida inte transporten beror på ett avtal med annan förvaltning om tillhandahållande av särskilda gravplatser. Till begravningsverksamheten hör självfallet även vård och underhåll av begravningsplatsens/ kyrkogårdens allmänna ytor samt nyanläggningar av begravningsplatser. Även skötseln av kulturhistoriskt värdefulla gravanordningar/gravvårdar hör till begravningsverksamheten och bekostas via begravningsavgiften.

För att klara av ovan uppräknade uppgifter krävs både personal, maskiner, redskap, administration och ett förvaltande organ. Det kan vara ett kyrkoråd, en kyrkonämnd eller en särskilt tillsatt kyrkogårdsnämnd. Kostnaderna för detta belastar begravningsavgiften.

Begravningsverksamheten är en samhällelig uppgift som innefattar myndighetsutövning.

Det framgår av att de beslut som fattas med stöd av begravningslagen i enskilda ärenden är överklagningsbara till länsstyrelse, länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt.

Begravningsverksamheten skall ha ett eget diarium, eget arkiv och protokoll som rör verksamheten. De skall bindas in i egna serier, åtskilt från församlingen eller den kyrkliga samfällighetens övriga protokoll. Det är länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet för begravningsverksamheten. Länsstyrelsen förordnar begravningsombud att granska hur huvudmannen tar till vara de personers intressen som inte tillhör Svenska kyrkan. Länsstyrelsen utser begravningsombud på förslag från kommunen.

Begravningsverksamheten i framtiden

I ett alltmer mångkulturellt samhälle kommer det kanske att ifrågasättas om en samhällelig uppgift skall fullgöras av ett av trossamfunden. Det är därför möjligt att frågan om vem som skall vara huvudman för begravningsverksamheten kommer upp till förnyad diskussion. Av det skälet måste ambitionen hos förtroendevalda och all personal inom begravningsverksamheten i församlingar och kyrkliga samfälligheter vara att utveckla verksamheten på olika sätt. Det kan ske genom exempelvis ökade kunskaper om regelsystemet, förbättrade rutiner, ökad effektivitet och kunskaper i hur man möter män niskor i sorg och kris. Det gäller också att få samarbetet med begravningsombuden – som kommer att utvärderas – att fungera. Klarar vi det kommer även en eventuell framtida utredning att konstatera att verksamheten fungerar så bra att församlingar och kyrkliga samfälligheter får svara för den även fortsättningsvis.