Sedan tidigare hade detta angivits i kulturminneslagen från 1988. Hela dess kapitel 4 ägnas åt de kyrkliga kulturminnena. Om kyrkogårdarna sägs följande:”I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas …och den ska vårdas så att dess värde inte minskas eller förvanskas”. Detta visar de krav som ställs på huvudmännen i allmänna ordalag. På frågan hur vården ska finansieras finner vi följande svar: ”....även skötsel som följer av kulturmiljövårdens krav, som t.ex. underhåll av kulturhistoriskt intressanta gravanläggningar, bör ingå i begravningsverksamheten och finansieras via begravningsavgiften”(prop 98/99:38).

Inventering

För att huvudmännen ska kunna fullgöra sitt ansvar krävs kunskap om kyrkogårdarnas kulturhistoriska värde. Det fås bäst genom en kulturhistorisk inventering. Många förvaltningar har redan gjort detta medan andra står i beredskap att göra det nu. För de närmast kommande åren finns det möjlighet söka extra kyrkoantikvariska medel för att utföra inventeringar och underhållsåtgärder. Vid en inventering brukar man särskilt dokumentera områden som är skyddsvärda ur arkitektonisk synpunkt, genom speciell vegetation, alléer etc, konstnärliga anordningar (vattenkar, smides- eller gjutjärnsföremål etc), gravplatser och gravanordningar. När dokumenteringen är utförd så inleds värderingsfasen och då kan det ibland behövas extern kompetens från länsmuséer eller annat håll.

Gravanordningarna

Inventeringen måste dokumenteras och det blir särskilt viktigt när de enskilda gravanordningarna ska bedömas (gravanordningar är gravstenar, gravramar, gravstaket m.m.). Rent allmänt anses alla gravvårdar från tiden före 1850 vara värda att bevara. Även samtliga gravstaket som finns kvar anses vara värda att bevara. Om man helt reservationslöst bedömer att en gravanordning är värd att bevara blir den i princip ett föremål som ska föras upp på förteckningen över kyrkliga inventarier. Det är vår rekommendation att bedömningen ska var mera nyanserad. Alla gravanordningar ska inte falla i kategorin värd att bevara och bli ett kyrklig inventarium. Gravanordningar som tillförs de övriga klasserna kan då på ett eller annat sätt återanvändas. Det sistnämnda gäller naturligtvis endast under förutsättning att gravrätten upphört och att gravanordningen tillhör huvudmannen.

Riksantikvarieämbetet, Bokhandeln
Sveriges Stenindustriförbund.
Välj Stenhandbok, Gravvårdar

Gravskötselpolicy

Gravanordningar, stenramar m.m. som idag bedöms vara värda att bevara har under mycket lång tid funnits i mängder på våra kyrkogårdar. På grund av mer eller mindre aktiva åtgärder från förvaltarnas sida finns dessa inte längre kvar. Olika avgifter för skötsel av gravplatser har i praktiken haft sådan effekt. I takt med att församlingarna inför avgifter för nya gravskötselåtaganden är det viktigt att kulturminnesvårdens krav beaktas. Då är det inte välbetänkt med en politik som kan påverka gravrättsinnehavare att plocka bort stenramen från gravplatsen för att undgå att betala skötselavgift.