Detta framgår mycket tydligt av den definition av huvudmannaskapets uppgifter som gjordes i samband med relationsändringen. Skötseln av gravplatser är något som gravrättsinnehavarna själva ska svara för. Och så har det varit i vart fall sedan 1916. Från denna tid har många församlingar erbjudit sig att sköta gravarna åt gravrättsinnehavarna mot ersättning. Vid tiden för relationsändringen kunde alla församlingar erbjuda sådan service. Vid samma tid konstaterades att församlingarna hade en stor mängd skötselåtaganden av varierande omfattning och utsträckning i tiden. Det är långa åtaganden som löper på 10, 25 eller 50 år eller till och med för all framtid. Flertalet av dessa avtal löper än idag. Frågan är då hur dessa åtaganden ska kunna finansieras i dag när församlingarna inte längre har beskattningsrätt.Lagstiftarna gav följande vägledning: ”Regeringen anser .... att kostnaden för alla äldre skötselåtaganden som inte täcks av fonderade medel även i fortsättningen betraktas som en driftskostnad i begravningsverksamheten och betalas genom begravningsavgiften”. Det här betyder att alla gamla åtaganden ska fullföljas även om det inte finns några pengar kvar. Huvudmännen måste exakt veta vilka åtaganden man har ingått i och i den ekonomiska redovisningen kallas det här för ”den gamla gravskötselskulden”.

Nya åtaganden

För alla nya åtaganden gäller följande: ”Kostnader för sådana frivilliga åtaganden rörande t.ex. skötsel av enskilda gravplatser som huvudmännen tar på sig efter relationsändringen bör däremot inte belasta de medel som tas in genom den obligatoriska begravningsavgiften. Dessa åtaganden måste därför baseras på en noggrann kalkyl så att de särskilda avgifter som tas ut ger full kostnadstäckning”. Eftersom de nya åtagandena är ”frivilliga”och då i ekonomiskt hänseende ska ”gå runt” på sina på sina egna medel brukar de benämnas för serviceverksamhet. I den nya ekonomiska redovisningen kallas det här för ”den nya gravskötselskulden” och får naturligtvis inte blandas samman med den gamla.

Serviceutbud

Församlingen/samfälligheten kan välja mellan ett stort serviceutbud, ett begränsat utbud eller inget alls. Det här är en policyfråga som församlingen har flera anledningar att studera närmare innan beslut fattas. I serviceverksamheten ryms nya möjligheter men också ekonomiska risker. Åtaganden som inte ”bär sig”kan skapa underskott och det får inte drabba begravningsverksamheten utan endast församlingsverksamheten. När församlingen åtar sig skötseluppdrag ingås ett avtal med gravrättsinnehavaren. Det måste fullföljas. Det är därför viktigt att det upprättas ett formellt avtal och att det är tydligt i sitt innehåll. Församlingsförbundet har tillsammans med Konsumentverket tagit fram ett standardavtal för gravskötsel och vi rekommenderar att detta standardavtal används.