En kyrkogårdsvaktmästare möter en sörjande på kyrkogården. Varje dag har vaktmästaren sett en man framför en grav och de har nu börjat le igenkännande mot varandra. Efter en tid kommer mannen fram och börjar samtala: – Du undrar förstås varför jag kommer hit varje dag. Jag vill berätta… För du har väl tystnadsplikt? För den sörjande mannen betyder tystnadsplikten en trygghet i mötet med en av kyrkans medarbetare. Och kyrkogårdsvaktmästaren kan tryggt svara: – Ja, jag har tystnadsplikt.
Tystnadsplikt för biskop, präst och diakon
I kyrkoordningen finns bara regler om tystnadsplikt för biskop och präst när det gäller bikt och enskild själavård samt för diakon vid själavårdande samtal. Denna tystnadsplikt innebär att prästen över huvud taget inte får röja att själavård förekommit eller vad som sagts. Tystnadsplikten är absolut. Man gör alltså ingen skadebedömning och den gäller oavsett om konfidenten (den person prästen har själavård med) vill lösa prästen från tystnadsplikten eller ej. I den svenska lagstiftningen har prästers tystnadsplikt t.o.m. fått ett uttryckligt stöd. Enligt 36 kap. 5 § femte stycket rättegångsbalken får en domstol inte höra en präst som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård. Däremot kan givetvis en präst, precis som alla andra, höras som vittne om saker som inte framkommit i bikt eller enskild själavård. En inte helt ovanlig situation för diakoner, barntimmeledare och förskolelärare är t.ex. att man kallas som vittne i vårdnadstvister för att berätta om sina erfarenheter och kontakter med föräldrarna. För diakoner är kyrkoordningens tystnadsplikt definierad som tystnadsplikt vid själavårdande samtal. Här kan konfidenten medge att tystnadsplikten skall upphöra. Överlag kan man anta att själavårdande samtal omfattar fler situationer än begreppet enskild själavård. Om en präst bryter mot sin tystnadsplikt är han eller hon ”uppenbart olämplighet för sitt uppdrag”. Domkapitlet får då förklara innehavaren av vigningstjänsten obehörig att utöva sitt uppdrag (31 kap. 12 § kyrkoordningen). Även en diakon kan berövas rätten att utöva vigningstjänsten om han eller hon genom sitt handlande brutit mot sina vigningslöften eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende som en diakon ska ha (32 kap. 12 § kyrkooordningen).Tystnadsplikt för alla kyrkans anställda
Kyrkomötet har inte ansett det möjligt att i kyrkoordningen reglera tystnadsplikten för de anställda i övrigt eftersom det skulle kunna vara en inskränkning i den grundlagsskyddade yttrandefriheten. I stället har denna tystnadsplikt kommit att regleras i kollektivavtal – Kyrkans avtal 01. Reglerna innebär i korthet att det föreligger tystnadsplikt för uppgifter som omfattas av s.k. undantag från handlingsoffentligheten enligt 54 kap. kyrkooordningen. Det föreligger t.ex. tystnadsplikt i församlingsvården om det inte är uppenbart att någon enskild lider men samt inom personaladministrationen. Den kanske strängaste tystnadsplikten, förutom den som gäller vid bikt och enskild själavård, gäller den som tjänstgör i telefonväxeln. Där gäller en absolut sekretess om samtal till eller från annan person. Motivet bakom denna stränga tystnadsplikt är att ingen utomstående ska kunna få reda på vem som ringt vem. Ibland kan ju uppgifter om att ett telefonsamtal ägt rum avslöja mycket känsliga saker. I grunden kan tystnadsplikten arbetsrättsligt beskrivas som en lojalitet med arbetsgivaren. Den som bryter sin tystnadsplikt skadar kyrkan och därmed sin arbetsgivare. Bryter man mot tystnadsplikten är man illojal och kan alltså drabbas av disciplinpåföljd (varning) eller riskera att bli uppsagd på grund av personliga skäl.Förtroendevalda och idéellt arbetande saknar formell tystnadsplikt
Tystnadsplikten omfattar alla anställda. Däremot finns det inga regler för förtroendevalda. Trots detta förväntas förtroendevalda iaktta samma diskretion som anställda. Bryter någon mot denna oskrivna regel finns ingen påföljd, men irritationen detta skapar kan rubba förtroendet allvarligt. Det kan också var bra att tänka på att kyrkorådets sammanträden är slutna och att besluten endast redovisas i ett offentligt protokoll. Inte heller idéella medarbetare omfattas av någon formell tystnadsplikt. Det kan därför vara lämpligt att utforma någon forma av civilrättsligt tystnadspliktsavtal för den idéella medarbetaren. Meddelarrätt
När Svenska kyrkan före år 2000 var en del av det allmänna, omfattades de anställda av den grundlagsskyddade meddelarfriheten. I tryckfrihetsförordningen ges offentligt anställda en rätt att meddela sig med journalister. Med vissa undantag kan man t.o.m. avslöja uppgifter som är sekretessbelagda. Varken arbetsgivare eller något annat offentligt ämbete får söka reda på vem det är som lämnat uppgifterna. Denna meddelarfrihet har av arbetsgivare och fackliga organisationer bedömts som ett viktigt inslag i vår demokrati där öppenhet är mycket värdefull. Den är tänkt att vara en del av den demokratiska kontrollen av kyrkan. Detta har medfört att kyrkans anställda, genom kollektivavtalet, givits en meddelarfrihet, som intefinns för andra privatanställda. På en punkt är dock meddelarrätten inskränkt eftersom den inte gäller domkapitlets tillsyn av vigningstjänsten. En präst kan alltså inte hänvisa till meddelarrätten om han eller hon i en tidning uttalar sig på ett sätt som gör att man kan ifrågasätta om han eller hon delar kyrkans tro och lära.
Handläggare: Per Westberg
