Jäv för revisorer
I revisionslagen (1999:1079) finns bestämmelser om revisorsjäv. Av lagen följer bland annat att personer som ingår i församlingsledningen och biträder vid bokföring eller medelsförvaltning är jäviga. Även släktingar till olika typer av befattningshavare kan beröras av jävsreglerna. Revisonslagen gäller såväl yrkesrevisor som övriga valda revisorer i församlingen.Utöver revisionslagens bestämmelser gäller för kvalificerade revisorer (godkända och auktoriserade) även revisorslagen (2001:883). Revisorslagen anger att kvalificerade revisorer skall följa god revisorssed. Enligt lagen skall ”En revisor för varje uppdrag i revisionsverksamheten pröva om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för hans eller hennes opartiskhet eller självständighet. Revisorer skall avböja eller avsäga sig sådana uppdrag” (21 §). Som ett hjälpmedel för att kunna utföra prövning har FAR utarbetat en ”Analysmodell”. Modellen beskriver hur revisorerna skall gå tillväga för att upptäcka jävsförhållanden och hot mot deras opartiskhet. Modellen innebär bland annat att revisorerna skall ta ställning till risken för egenintresse, självgranskning, partsställning, vänskap, skrämsel och andra omständigheter som kan rubba förtroendet. Modellen finns på FARs webbplats: www.far.se
Alla revisorer omfattas av skyldigheten att följa god revisorssed. Detta innebär att samtliga revisorer inom Svenska kyrkan, såväl yrkesrevisorer som övriga, bör göra en prövning av lämpligheten i att acceptera ett uppdrag. Prövningen görs lämpligen genom att följa FARs analysmodell.
Begravningsombud
Enligt begravningslagen (1999:1144) skall begravningsombudet granska hur församlingen tar tillvara de icke kyrkotillhörigas intressen. Ombudet har rätt att närvara, ställa frågor och göra påpekanden vid sammanträden i församlingen när frågor om begravningsverksamheten behandlas. Ombudet har även rätt att ta del av alla handlingar som avser begravningsverksamheten. Enligt Begravningsförordningen (1990:1147), som preciserar ombudets uppgifter, skall ombudet:
• skaffa sig kännedom om hur begravningsverksamheten är organiserad och utförs för dem som inte tillhör Svenska kyrkan och om deras önskemål rörande verksamheten,
• informera dem som inte tillhör Svenska kyrkan om sin verksamhet och hålla kontakt med företrädare för andra trossamfund än Svenska kyrkan och andra berörda parter,
• hos församlingen föreslå de åtgärder som behövs för att tillgodose beaktansvärda önskemål som kommer till ombudets kännedom,
• skriftligen meddela Kammarkollegiet om han eller hon tillstyrker eller avstyrker församlingens förslag till begravningsavgift. Om förslaget avstyrks skall ombudet skriftligen motivera det och lämna ett eget förslag till begravningsavgift.
Finns det anledning att rikta anmärkningar mot församlingens sätt att sköta begravningsverksamheten skall ombudet underrätta länsstyrelsen om detta.
Slutsats
Ett begravningsombud har i uppgift att aktivt bevaka de icke kyrkotillhörigas intresse. Genom skyldigheten att utgöra en ”motvikt” till Svenska kyrkan i begravningsfrågor har ombudet en skyldighet att påverka verksamhetens utformning i en för icke kyrkotillhöriga gynnsam riktning. Ombudet har här även omfattande rättigheter som exempelvis att ta del av beslutsmaterial och närvara vid sammanträden. Ombudet skall även bedriva egen verksamhet i form av exempelvis kontakt med andra trossamfund. Mot bakgrund av ovanstående anser förbundskansliet att risken för självgranskning är stor om en revisor tillika är begravningsombud. Revisorn kommer då enligt vår bedömning att ikläda sig två oförenliga roller. I egenskap av ombud har personen ett uppdrag som sträcker sig långt utöver ett traditionellt revisionsuppdrag. Genom sin uppgift att vara i kontakt med andra trossamfund och påtala hur verksamheten bör bedrivas kommer ombudet att ha en stor möjlighet att påverka församlingens dagliga arbete inom begravningsområdet. Detta leder till att revisorn i sitt revisionsuppdrag kan komma att tvingas ta ställning i frågor som han/hon redan tidigare tagit ställning till i egenskap av begravningsombud. Följden av detta är att revisorn indirekt kan komma att revidera sig själv, dvs risken för självgranskning är uppenbar.
Förbundskansliet anser således att det inte kan anses vara förenligt med god revisorssed att en revisor tillika är begravningsombud. Detta gäller såväl yrkesrevisorer som övriga valda revisorer inom Svenska kyrkan. Konsekvensen av detta är att revisorer som blir utsedda till begravningsombud bör avsäga sig revisionsuppdraget.
___
FARs etikkommitté har i ett uttalande konstaterat att en revisor kan vara personuppgiftsombud enligt Personuppgiftslagen (1998:204). (Inom revisionsbranschen har uttalandet orsakat en del frågor, se exempelvis Balans nr 1 2001 ”Tystnads-, upplysnings- och anmälningsplikt och god revisorssed”.) Förbundskansliet anser att det föreligger en stor principiell skillnad mellan ett personuppgiftsombud och ett begravningsombud. Denna skillnad ligger i begravningsombudets möjlighet/skyldighet att påverka verksamheten i en viss riktning, men även i det faktum att begravningsombudet bedriver viss egen verksamhet i form av bland annat kontakt med andra trossamfund.